Paradiset från då / För nöjes skull / 31 08 2012

När vi var små tunna personer med vassa knän, då fanns det ett bad som hette Gustavsvik. Det heter det nu också men det är inte samma sak. Inte alls… Då kunde man spendera hela sommaren på de varma stenplattorna som omgav 50 meters polen med hopptorn. – Vi ses på läktaren, sa man. Där hängde vi timme ut och timme in. De coola, de bruna, en man, som hette Sternberg, låg på gräsplan från tidiga maj och var svartare är bränt fläsk. Ett år låg han inte kvar. Det blev liksom tomt och lite läskigt. De sportiga och hoppiga, de busiga som välte i tjejer i parti och minut. De sura tanterna och de feta gubbarna. För att inte snacka om de skräckinjagande badvakterna. Visslade och viftade, – häng inte i linan!!!! Det förstod man aldrig varför man inte fick. Och så kiosken!!!!! Där var köerna så långa att de hade räcken i mellan luckorna. Korv i ena luckan, glass och smågodis i den andra. Där stod man och hoppade för att inte bränna sig på den heta asfalten. Rätt som det var var framtiden här och man byggde in hela rasket under tak. Nu kan man simma 50 meter utan att möta en enda unge. De är i den andra avdelningen där det snurras, hoppas, plaskar och kanas och en massa skoj. Jag saknar det där som var förr men samtidigt är det skönt att simma ostört, som en tant, i bassängen i och för sig. Ok då. Detta var ett paradis då jag hade vassa knän och hur det än är nu så kan jag inte kalla det för paradis längre… även om det är jättebra nu med.

G-vik

Lämna en kommentar

микрозаймы онлайн installment loans займ на карту